Läste precis en blogg jag läser att hennes golden har fått somna in. Fick direkt tillbaka känslorna jag hade med Nellie när hon hade somnat in, jag vet exakt hur hon mår, vet exakt hur hon känner och de gamla känslorna bara välver över mig då jag vet att hennes hund betydde något alldeles extra för henne, precis som det var med mig och Nellie. Ofta, av någon anledning, är det de hundarna som betyder något alldeles extra för någon och som är helt unika (varje hund är unik, men sedan finns det alltid någon hund som är en lite närmare av olika anledningar) som får dessa vidriga sjukdomar. För mig var Nellie en hund på miljonen och även min första hund.

Jag lider verkligen med Maria och vet precis vilket rent utsagt helvete hon går igenom nu känslomässigt...

Ska nu ge mig ut med hundarna så de är rastade och sedan träna med Angelica på stan med Wilma. Ska bli skönt att gå en riktig långrunda med Wilma efteråt och en massa hundträning innan.

Varje dag är unik så vill inte sitta och deppa över sånt som varit, vill ta tillvara på varje timme som ges i nuet och är mycket tack vare denna inställning så jag lyckats "gå vidare" och njuter av livet trots att Nellie inte finns vid min sida längre.