Nu har det gått en vecka sedan Stockholmsmässan.
Jag har fortfarande inte smält den helgen!!! Tänk att vi tog oss till SM!!! SM är svårt att ta sig till, endast topp 10 på rankinglistan får delta...!!! Så att vi lyckades kvala under vårt debutår när Iver bara är 1½ år är helt otroligt.

Jag fick under hundmässan för första gången uppleva en stor tävling där allt bara flöt , VI FICK NJUTA AV EN STOR TÄVLING!!!

 

 

 

 

Tidig kväll blev det, kl 7.00 skulle vi försöka vara där

Väl där fick jag se att vi slapp mitt vanliga start nr, nr1 och nr 2. Vi hade fått start nr 6, samma startnummer som vi hade i AFC finalen dagen efter, kändes såååå skönt att för en gångs skull slippa vara nr 1 el 2, är något som jag i princip alltid fått, framförallt på större tävlingar.

 

 

Mitt enda mål var att ha en bra känsla där inne. På de två mästerskapen vi varit på har vi inte haft den där känslan vi annars haft, inte heller under den träningsveckan innan NM som vi försökte träna det jag kunde (hade tiden innan förbud att över huvud taget belasta foten av läkare och sjukgymnast = ingen träning alls). Vi hade kul på tävlingarna och träningarna men inte den där wow känslan vi alltid haft. Funderat lite vad det berott på, visst det var flera VÄLDIGT stora arrangörsmissar under EM som drabbade just mig och Iver som förstörde rejält, samt skivan under NM så vi fick köra om! Men ändå kände jag träningen inte heller var där den brukade under veckan innan NM, inte den toppen känslan. Ca 2 veckor efter NM kom den känslan tillbaka i träningen då vi började igen, jag var då i princip smärtfri, var mitt gamla vanliga glada jag igen, då kom gamla Iver tillbaka också! Så skönt att se det mest troligt var orsaken, något så enkelt!!!

 

 

 

 

Vi värmde upp, då visade det sig ekipaget innan oss hade brutit, tyvärr blev hunden nog påverkad av brunnslocken under mattan som skramlade och vickade när man gick på dem... Så otroligt trist för dem, vet hur bra detta ekipaget kan gå och alltid trist när man inte får visa vad man kan. Ett fantastisk ekipage att se när de kör... Lider verkligen med dem att det skulle bli så på SM... (Men nästa år då räknar jag med de kommer tillbaka på stort(!), hör verkligen hemma på SM)

 

Blev då inkallad till ringen eftersom de bröt, sa dock att vi behövde mera tid vilket vi fick. Kort därefter gick vi in. Tänk att vi nu skulle få delta på vårt första SM, Iver som var den absolut yngsta hunden i startfältet. Målet var att ha kul! Inga nerver kände jag av, jag bara längtade in!

 

Väl inne så kör vi igång, allt sitter inte som det brukar, men vi har riktigt kul!!! Iver är sig själv igen, en Iver som  håller på spricka. I mellan positionen går Iver ur när vi hoppar i sidled och ska göra övergången till höger fot. Hoppa sidledes är något vi inte tränat alls på däremot övergången mellan-work har vi tränat på en hel del. Här uppe fanns det bara is vid det laget utomhus och kan inte träna inne någonstans. Skulle foten skadas igen skulle det vara att säga hej då till SM och börja om med rehab. Behöver dessutom helst köra den rörelsen barfota annars blir Iver trampad på, och köra på is barfota.. nja, så den rörelsen fick bli som den blev.

 

.

 

Därefter satte han allt väldigt bra! Viktigast av allt, han var med, han var så glad och lycklig där inne och vi var ett team, vi hade känslan vi alltid haft tidigare, som kännetecknar oss!!!

Högt jubel när vi sprang av planen! Detta var inte direkt den bästa tävlingen vi gjort, men vi hade känslan, och DET var mitt mål!!! Missar bryr jag mig inte om, poäng struntar jag i, huvudsaken vi har kul och extra plus att äntligen fått njuta av en stor tävling utan vare sig arrangörsmissar eller smärta!!!

 

 

 

 

Flera kom fram och sa vi skulle vinna detta direkt efter vi gått av planen, jag trodde inte dem, två stora missar och inte vårt bästa utförande vi gjort. Ena SM domaren såg när vi satte programmet prickfritt i somras dessutom... Hur som hade vi redan vunnit när vi hade vår känsla på planen och bara njöt där inne, äntligen fick vi det! 

Ca 10 minuter senare ropar de ut poängen, jag stannade upp och bara stod i chock när jag fick reda på våra poäng, 27.60 poäng!!! Det högsta någonsin i ett SM i HTM!!! Men vågade inte hoppas på något, inte ens att vi skulle komma i topp 3 fast folk började gratta till SM guldet redan då, och hur som helst hade vi redan vunnit med att ha en bra känsla på planen!

 

 

Fick göra en kort intervju i finalringen med Iver nästan direkt efter poängen hade ropats ut. Vid det laget var jag fortfarande i chock att vi tagit ledningen under SM!!

Därefter blev det väntan samt se de andra ekipagen, fortfarande hög nivå på SM.

 

 

 

När sista ekipaget gått av planen var det spännande att se om vi skulle göra det, folk fortsatte gratta oss medan jag fortfarande inte trodde vi skulle göra det, det skulle bara inte gå. Då kom sista resultatet in på hundaktiv, de fick lägre poäng än oss, tänkte att de måste skrivit fel, vi kan inte ha vunnit?!!! Vi kan inte ha vunnit?!!!

 

Först när de ropade ut att Svenska Mästare 2013 är Sabine Åström och Iver så kom det in att vi kanske hade vunnit, jag stod med några vänner och bröt ihop i chock/glädjetårar. Jag kunde inte fatta!!! Vi KAN inte ha vunnit SM?!!! Iver är ju bara 1½ år?!!! Jag är helt grön på HTM?!!! Vinna SM, under vårt debutår näe... Jag sa det till alla, kommer förstå det först när det är prisutdelning och tar inte ut något först då!

 

 

 

Fick se freestylen, nu kunde man ju slappna av på annat sätt när man tävlat själv! Så många vänner som fick med sig bra prestationer hem!!! Dessutom verkade de flesta ha bra känsla på planen, det som är viktigast!!!

Fick bla se de som skulle bli vinnarna av freestyle SM, Sandra och Thyra. Stod tillsammans med Nathalie vid kortsidan av ringen när de körde och var nervösa och hoppades det skulle gå bra. De satte programmet näst intill prickfritt och Thyras energi på planen är helt underbar som alltid!!!! Man kan inte tro hon är över 9 år! De får även åka till Crufts 2014 och representera Sverige i den internationella tävlingen (tyvärr finns det inte en tävling för HTM än, men hoppas det dyker upp en i framtiden) STORT GRATTIS IGEN!!!

 

 

Därefter var det prisutdelning, en mindre för topp 5 i vardera gren. Först nu förstod jag, tårarna kom igen, var tvungen att sätta mig mitt i ledet, klarade inte av att stå, benen skakade och fick en Iver som tokpussade mig och fattade nog inte varför jag grät. Då blev det verkligt, vi har nu vunnit allt i Sverige iår!!! Årets Hund, Årets nybörjare, Landslagets tävling och nu även SM Guld!!! Det är overkligt!!! Precis som jag sa i intervjun, min dröm var att starta klass 2 under hösten... Det blev lite mer än en HTM klass 2 start under året... :). I och med SM vinsten är vi nu dessutom direktkvalade till SM 2014!!!!!!!!!!!!

 

 

Sedan blev det en lång väntan inför den stora prisutdelningen och även uppvisning, allt skulle ske i BIS finalen för fullsatta läktare!!! Jag behövde samla mig lite, var helt tagen, så gick runt och tittade i lydnadsringen, försökte hitta kelpieringen (men den var nog avslutad tyvärr) och bara var. Träffade på folk man inte träffat på länge, jätteroligt!!!

 

 

 

Därefter var det dags för den stora prisutdelningen i BIS finalen, många jag kände från Umeå var där, vissa visste inte ens vi hade vunnit. Vi blir inkallade en och en i placeringsordning med strålkastarna på oss, jag och Iver blev inkallad sist. Därefter spelades nationalsången för jag och Iver samt Sandra och Thyra. Detta var utan tvekan den mäktigaste prisutdelningen jag varit med om och något jag hoppas alla får uppleva en dag!!!

 

Då var det dags för våra uppvisningar. Jag fick stå gömd bakom scenen och värma upp Iver medan Sandra körde sitt program.

 

 

 

Därefter var det Ivers tur att gå in. Han var ganska trött men även jag! Vi jobbade på, åter igen miss på hoppa i sidled men vet ju varför den strular. Därefter råkar jag trampa på Iver, och hela TVÅ gånger. Iver som är känslig gällande smärta gallskrek men jobbade ändå på så bra i den miljön!!!! Uppvisningen var 6te gången vi var inne i finalringen under dagen, inte konstigt vi båda var trötta, och jag hade fortfarande inte smält SM guldet.

Men vi slutade på topp och folk kom fram och sa fina saker om oss och vårt program, jättekul att även HTM kan beröra så!!! Det som kan ses som en liten tråkig sport, så det var jätteroligt att höra!

 

 

Därefter så ville jag såklart fota Iver från mässan, han kämpade tappert men tillslut kunde han inte hålla sig vaken längre utan somnade under tiden jag tittade på bilderna. Såklart ett ögonblick jag var tvungen att bevara!