Ja, det känns ärligt talat sjukt att skriva det, Iver som bara är 1 år gammal har nu tagit sin 8.onde titel!!!!!!! Han heter nu: 

 

 

Igår tävlade vi i rallylydnad. Min morfar gick hastigt bort för en vecka sedan igår så jag har mått allt utom bra senaste tiden. Fanns ingen tanke på att åka och tävla igår. Ingen träning överhuvudtaget senaste tiden och inte tränat rallylydnad sedan senaste tävlingen i oktober...
Men tillslut kände jag att jag måste iväg, fixade inte sitta hemma och bryta ihop. Så två timmar innan anmälan på plats stängdes valde jag att åka dit med Iver, visste inte om vi skulle genomföra eller inte i och med mitt mående, men målet var att ifall vi skulle tävla så skulle vi ha kul!

Väl på plats möttes jag av vänner som det hade gått riktigt bra för i Nybörjarklassen och så roligt att stå med i prisutdelningen och höra hur fina poäng de fått!

 

Därefter var det banvandring för oss i mästarklassen och märktes jag dels är lite förvirrad just nu men även inte tränat rallylydnad, så fastnade på en skylt där vi båda ska vända åt höger och Iver skulle byta sida från vänster till höger. Men tack vare lite hjälp av domare och medtävlande lossnade det tillslut, eller ja, lite i alla fall ;) .

 

Iver kändes som vanligt väldigt peppad, han fick mig också att skingra tankarna och inom kort fick vi den härliga känslan vi brukar ha i träning och på tävlingsplanen, Iver har svansen i topp och vi båda njuter av att få jobba tillsammans. Med den känslan gick vi in till start och började vår runda.

Vi hade en riktigt bra känsla där inne, lite knepiga byten ex först byta till höger sida framför sedan vid nästa skylt byta bakom ryggen till vänster sida sedan direkt vänster halt. Här var Iver något sen med sättandet, han som annars är snabb i att utföra momenten så märktes nog en tydlig skillnad. Så 1 poängs avdrag fick vi där. Därefter flöt det på, olika svårigheter vilket det såklart ska vara i mästarklassen. För oss kändes det bra! Tyvärr gjorde jag en liten liten miss utan jag märkte det så fick 1 poängs avdrag för förarfel. Men känslan var då på topp!!!

Därefter var det honnören, momentet var stå på höger sida. Här är det tur Iver så snabbt kan växla mellan jobba intensivt till gå ner i varv och bli lugn, för här så halvblundade han medan han stod och bara tog det lugnt. Inga problem, rörde knappt ens huvudet!

När vi fick gå från honnören sprang vi glatt ut genom växthuset och Iver fick kampa en massa utomhus, bästa belöningen som finns för han! Jag själv mådde bra för första gången sedan min morfar somnade in och så glad jag valde göra något bra av denna tunga dagen!

 

Resultatet blev hela 98 poäng vilket är riktigt bra SM poäng, därmed fick Iver även sin 8:onde titel RLDM!!!

Detta var även Ivers sista tävling som 1åring, känner mig nästan tvungen att summera Ivers första tävlingsår, vi har ju gjort en del...!

 

 

Har nu börjat landa efter helgens bravader, vilken upplevelse!
Jag hade först inte tänkt åka, vi har haft paus ända sedan SM och roat oss med annat, dessutom väldigt långt, 80 mil enkelväg. Men jag testade damma av htm positionerna inför en uppvisning vi skulle ha, därefter försökte några träningskompisar övertala mig att åka, till slut, kl 23.50 under sista anmälningsdag anmälde jag mig och sedan den 31/1 har vi tränat programmet, innan dess helt vila. Jag är så tacksam att mina vänner övertalade mig! De har även fått mig att förstå, mitt tänk sitter långt inne och jag påverkas inte mycket av yttre press och prestationer, jag kommer inte tappa mitt tänk i första taget och nu när jag smält förra året kände jag mig som förare redo att entra planen igen. Iver han är alltid redo han!

 

Denna tävling kallades championatchansen, det var endast klass 3 lördag och söndag och dubblerade starter, jag hade anmält Iver till alla fyra HTM starter. Så det var bara elitekipage med på tävlingen.

 

Väl framme möttes jag av flera vänner och fick kika på lokalen och ringen vi skulle tävla i, den var mindre än jag trodde och förstod direkt att vi skulle få problem med ytan. Tuff miljö också och kände lite oro då vi inte tränat speciellt mycket i och med vilan. Men spännande skulle det bli! Vi hade heller inte tävlat något officiellt i htm sedan i Juli i och med alla mästerskap under hösten och därefter pausen vi haft.

 

 

 

Dags för den första starten. Tittade bort någon gång, vi fick problem med ytan dock och sprang in i väggar och galler titt som tätt. Men känslan var jättebra!!! Efteråt gick jag ut med Iver, direkt jag kom in fick jag höra våra poäng och trodde dem knappt, vi fick 28.40 poäng, det näst högsta svenska poängen!!! Det högsta svenska poängen, 28.7, fick Iver i somras. Blev helt paff, så roligt men vet också han kan gå bättre än så.

 
Sedan fick jag lite att fundera på, hade redan bestämt mig för göra en disk under helgen där jag belönar på planen, hade funderat på diska oss på starten vi skulle göra härnäst. Så satte mig med hörlurar, stängde in mig i min egna bubbla och funderade ett tag, för sedan bestämde jag mig att nästa start skulle vi diska oss oavsett hur det kändes på planen. Tog med leksaken utan Iver såg den, la den i fickan, tog ut Iver ut buren, värmde upp och gick in.

När vi körde kändes Iver lite trött, men absolut med, några småmissar men inget katastrofalt. När vi kommit ca 2½ minut in i programmet kände jag nu var det rätt tid och då bad jag han snurra ett varv för sedan ta fram leksaken jag hade gömt i fickan, han såg lite paff ut först men var direkt med i leken. Resterande tid körde vi lite av programmet, lite freestyle men lekte mest. Flera var väldigt frågande till varför jag diskade oss när han gick så bra men de verkade alla köpa min tanke.

 

Under prisutdelningen så fick den första svenskägda hunden ett HTM championat, hade varit en tävling i Göteborg i januari där Sandra och Lhine hade fått ett cert och behövde bara två till för bli champion vilka de fick, stort grattis till Sandra och Lhine, det första svenska ekipage med HTM championat!!!

 

När det var dags för tävlingarna på söndagen kändes Iver lite trött och blev en del missar framförallt första starten, men kan absolut inte kräva mer av honom, ingen träning innan, 1½ år gammal, resa 80 mil under fredagen och göra 4 starter är långt mer än vad jag kräver av honom. Flera gånger igen gick jag in i galler och väggar. Dessutom hade jag problem med byxorna som är "liiite" för stora och skärpet var hemma i Umeå, så fick hålla på dra upp den till och från under programmet samt dra ner mitt långa linne som jag dessutom råkade dra sönder i paniken... TUR inte Iver är beroende av hjälper, då hade det nog antingen blivit rejäla missar eller en större nakenchock än den som blev ;). När vi hade gjort den sista starten så sprang Iver ut som en dåre och skulle ha sin kampleksak som jag hade gömt innanför ett kompostgaller, så härlig känsla! Starterna var inte prickfria, men känslan var bra!!!

 

Stort grattis också Ann-Sofie med Eddie (Tottes halvbror) som också blev Svenska HTM champions!!!

 

 

 

 

Start 1
Domare: Helen Bergman och  Inger Hillskog Roth 
Precision och samarbete: 9,3
Innehåll:9.5

Tolkning av musik:9.3
Vad ska man säga!!? Strålande. Bra positioner och byte. Tajming till musik bra. Är det något som ska "klagas" på så lite svajigt i pos 4.

Precision och samarbete: 9,4
Innehåll:9.6

Nu är det dags att skriva om söndagen på Stockholms Hundmässa och rapportera hur min upplevelse var samt hur det gick för de övriga Umeå ekipagen!

Vaknade på morgonen fortfarande helt chockad, vi hade vunnit SM. Nu skulle vi delta i AFC finalen!  Jag kände mig inte redo att tävla, Iver sov bredvid mig och verkade också tagen av lördagens alla händelser. Inte så konstigt, vi var ju inne i finalringen ca 7 gånger under lördagen, var där från 7.00 till ca 16.30, körde vårt HTM program två gånger, ganska mastigt för en så ung hund som Iver (1½ år gammal).

Dessutom hade vi inte tränat vårt program, då vi fick en ofrivillig vila i veckor pga foten så hade vi en hel del att hämta igen i HTM träningen och valde att prioritera den såklart. Så vi hade i princip inte tränat någon freestyle alls innan, valde att köra säkra kort som satt och plocka bort de mest avancerade delarna i programmet. Hade inga förväntningar och hade tänkt stryka mig alt diska mig i AFC när det visade sig vi vunnit SM, men Erika som också tävlade SM med sin mops Oggie lyckades övertala mig att faktiskt genomföra AFC och inte diska mig på en gång, utan prova. Och så tacksam att hon övertalade mig att prova!

 

Väl på plats möttes jag av de andra Umeåekipagen som också skulle tävla under dagen, Therese och Sofia skulle också delta i AFC finalen klass 1, Zandra skulle delta i AFC klass 2 samt så skulle Angelica och Sofia ställa upp i 6+.

Något jag såg fram emot extra mycket är att jag själv dömde några av dessa ekipage i Holmsund och Umeås tävling, säkert några har tyckt det såg konstigt ut flera fick uppflytt, men min magkänsla är att kvaliten var ovanligt hög på tävlingen och framförallt i klass 1 där flera kom med program som platsade i de högre klasserna både gällande ex. svårighetsgrad, tajming, planering och utförande. Så skulle bli extra spännande att se hur det gick för dem! Dessutom har samtliga utom Zandra gått kurs för mig, allt ifrån en dagars till flera veckors kurs.

 

Först var det samling och de berättade då vilken startordning det var, jag och Iver hade start nr 6, samma start nr som SM dagen innan! I samband med det uppmärksammade de att jag och Iver vann SM guld dagen innan. Därefter fick vi banvandra, själv så tränade jag och Iver inte så mycket, vi var mest inne i ringen kampade, ville spara han.

Tävlingen körde igång, märkte direkt att nivån var hög på AFC iår och misstänkte det skulle bli tajt i toppen och syntes att det var Sveriges ungdomselit som var på plats! Umeekipagen hade lite nerver, såklart detta är en stor tävling och nu möter man be bästa ungdomarna i Sverige! Och i 6+ var det de största startfältet någonsin. Ingen av oss har kunnat träna ordenligt inomhus heller då det saknades inomhuslokal här uppe då (finns en här nu from 2014), så oddsen var mot oss.

Dags för tävling!

 

Tävlingen gick fort och snabbt var det vår tur, då jag aldrig sett Iver så trött fick jag fundera på hur mycket han skulle värmas, valde att värma han lite men inte mycket. Jag var också så trött och aldrig varit så off på en tävling tidigare vad jag kan minnas!

Vi gick in på planen som första ekipage från Umeå satte mig ner och vi körde igång. Han backade och skulle sedan köra "kör" (går med huvudet och blicken från mig i en cirkel runt mig) Näsan direkt blir det lite tokigt, när han gått ett halv varv gör Iver ett framårsändande bakom min rygg, riktigt snyggt framåtsändande men inte det jag ville. Stannade honom och kallade in han, han hittar något på golvet han tar och vi fortsätter. Fick lite akutimprovisera men sedan var vi tillbaka igen.
Märktes att jag också var trött, för jag hade totalt glömt när nästa sak i låten skulle komma, så mycket gjorde vi innan musiken.
Iver är det inte samma tryck i, inte alls, men han jobbar ändå ok och fortsätter.
Pga en stor flerplanering fick vi inte visa vårt avståndsarbete, då hade han kunnat hamna utanför banan, så fick akut kalla in han och därefter tappade jag bort mig i musiken igen och improviserade resten av programmet. TUR att han är bra grundad, han köpte allt jag sa till honom och flöt på ok. På slutet så satte jag tom mig med ryggen mot Iver när han egentligen skulle varit framför mig, men det löste sig, vi fick ett bra avslut och sprang av planen. Så stolt över Iver att vi fixade detta!!!Vi gjorde det!!! Detta var inte i närheten av hur kvalet gick/kändes men kunde inte kräva det av honom, att vi ens genomförde det är en prestation! Extra skönt, har försökt lägga en bra stabil grund med honom och fast han var så trött framkallade inte det ens ett ljud!!! Han har inga ljudproblem men så skönt att känna grundningen har nog varit bra!

 

 

Sofia gick in och körde med sin 9/10 åriga boxer Molly, hon var lite miljöberörd men löste det fint och sedan flöt det!!! De fick fina 22.75 poäng!!!

 

Ivers poäng ropades därefter ut, vi fick hela 25,75 poäng trots massor med missar, Iver seg, jag glömde låten. Vi tog därmed ledningen med god marginal!!! Direkt efter de ropade ut skulle vi in och göra en intervju igen (gjorde en även under lördagen), var helt i chock igen men kändes som jag i alla fall var lite klarare i skallen än under lördagens intervju. Roligt var det!

Var dock inte alls säker på vi skulle vinna, ännu hade inte Therese som jag själv dömde i september varit inne som jag hela tiden räknade med skulle kunna vara en av dem som skulle kunna vinna rubbet. Så grymt duktiga, ett bra program och skulle Colt gå som i Holmsund/Umeå, sätta programmet lika väl så skulle de ta ledningen från oss! Och det unnande jag dem väl ifall de gjorde, skulle med glädje komma efter dem!!!

 

Therese går in och jag var extra nervös för hennes skull, hade nämligen hjälpt Therese klippa låten samt formatera den till MP3 och hon skickade in den. Men efter det visade sig att jag hade missat att hon hade planerat ha en annan version av låten än den jag hade och hade klippt, som hon skickat till mig men jag totalt missat. Så direkt mitt misstag upptäcktes att jag klippte fel version, klippte jag den riktiga som skilde sig lite och hon mailade in den och hoppades de på SHU skulle se mailet samt kunna byta till den riktiga versionen.

När de kör igång är det fel version som spelas, såklart blev tajmingen och planeringen lite lidande men Therese håller sig ändå lugn och de genomför det väldigt bra!!! Ex. skicket runt trädet satt prickfritt och så snyggt!!!

 

 

Det blev en stunds väntan och därefter ropas resultatlistan ut. De ropar ut i högtalarna att vinnare av AFC är Sabine Åström och Iver. Jag bara brast ut i skratt, liksom de andra deltagarna på läktaren. Igår vann vi SM, idag AFC, inte tränat någon freestyle, Iver är 1½ år, HUR är det ens möjligt!!! Jag kunde inte sluta skratta, var för sjukt, de andra bara skrattade också, helt galet!!! Tvåa kom ett jätteduktig ekipage, Jonna och hennes riktigt fina BC Zoya!!! Trea kom Umeås Therese med sin schäfer Colt!!!

 

Därefter fick jag njuta lite av tävlingen, se många duktiga ekipage! Snart skulle Zandra in i AFC klass 2, hon visste inte ens om hon skulle åka, valde tillslut att följa med efter övertalning och akut gjorde de ett nytt program! De hade det riktigt roligt där inne!!! Det visade sig senare att de kom trea med 22.75 poäng i klass 2!!!!!!

 

 

 

Senare skulle ett 6+ lag in från Umeå, två gamla hundar som kört in programmet under lång tid. Sofia och Angelica har hållit på längre än jag med freestyle och kört programmet i några år. Programmet brukar sitta prickfritt men man kan ju aldrig veta i en sådan miljö som hundmässan innebär!
De hade också precis som Therese skickat in fel musik (men nu var jag inte delaktig i misstaget) och programmet blev då ca 30 sekunder kortare!!! Inte lätt och fick akut göra om programmet på plats... De löste det bra, det satt inte lika prickfritt som jag sett det, fina delar fick de ta bort pga det saknades så många sekunder, en del missar men både Link och Molly var så glada i ringen!!! Inte lätt miljö framförallt för oss som inte kunnat träna inomhus, så ska de fixa detta för fullsatta läktare! Ändå fick de 24.8 poäng och kom 6.a!!! Tänk vad de fått om de gjort det ungefär som vanligt och fått visa hela sitt program! Grymt bra resultat och ska bli kul att se hur det går när de sätter programmet ungefär som vanligt, och då dessutom med de 30-40 sekunderna som de inte fick visa upp!!!

 

 

Sedan blev det att vandra runt i väntan på prisutdelningen, träffade flera vänner, blev lite shopping samt bara njuta. Kom tyvärr för sent till goldenringen som var klar vid det laget, hade varit roligt att se lite.

 

Därefter samlades vi vid SHUs monter och hade prisutdelning för samtliga deltagarna i både AFC och 6+. Var lite allt möjligt, en väska, hundgodis, stor säck med hundmat mm. Vi fick även en bägare samt att jag och Iver fått 2500 kr att använda till något inom freestylen under 2014!

Även Zandra och Therese fick bidrag att använda inom freestylen, båda fick 1000 kr var!

 

Därefter var det dags för prisutdelning för topp 3, där fick vi en gigantisk check som är lika stor som Iver!!! Kändes häftigt att få gå in idag också i den pampiga finalringen och göra det tom som vinnare igen. Mäktig känsla!

 

Jag kan säga såhär, jag hade ALDRIG vågat drömma om att Stockholmshelgen skulle bli så fantastisk,SM Guld och vinnare av AFC finalen 2013!!! Jag har fortfarande inte smält det!!! Så skönt att jag för första gången fått njuta innan och under ett mästerskap, inget oturligt som hände som satte käppar i hjulet för känslan och prestationen. Vi i Umeågänget är verkligen ett lag, är så glad att vi har denna sammanhållningen! Dessutom härlig känsla utanför ringen också mellan alla tävlanden! Hela upplevelsen och känslan var otroligt och att därtill vinna SM och AFC är bara bonus! Jag är så glad och tacksam för denna upplevelsen och på det uppleva allt detta med min älskade Iver <3 !!! Tack alla inblandade för en helg jag aldrig, aldrig ALDRIG kommer att glömma!!!

 

 

 

Nu har det gått en vecka sedan Stockholmsmässan.
Jag har fortfarande inte smält den helgen!!! Tänk att vi tog oss till SM!!! SM är svårt att ta sig till, endast topp 10 på rankinglistan får delta...!!! Så att vi lyckades kvala under vårt debutår när Iver bara är 1½ år är helt otroligt.

Jag fick under hundmässan för första gången uppleva en stor tävling där allt bara flöt , VI FICK NJUTA AV EN STOR TÄVLING!!!

 

 

 

 

Tidig kväll blev det, kl 7.00 skulle vi försöka vara där

Väl där fick jag se att vi slapp mitt vanliga start nr, nr1 och nr 2. Vi hade fått start nr 6, samma startnummer som vi hade i AFC finalen dagen efter, kändes såååå skönt att för en gångs skull slippa vara nr 1 el 2, är något som jag i princip alltid fått, framförallt på större tävlingar.

 

 

Mitt enda mål var att ha en bra känsla där inne. På de två mästerskapen vi varit på har vi inte haft den där känslan vi annars haft, inte heller under den träningsveckan innan NM som vi försökte träna det jag kunde (hade tiden innan förbud att över huvud taget belasta foten av läkare och sjukgymnast = ingen träning alls). Vi hade kul på tävlingarna och träningarna men inte den där wow känslan vi alltid haft. Funderat lite vad det berott på, visst det var flera VÄLDIGT stora arrangörsmissar under EM som drabbade just mig och Iver som förstörde rejält, samt skivan under NM så vi fick köra om! Men ändå kände jag träningen inte heller var där den brukade under veckan innan NM, inte den toppen känslan. Ca 2 veckor efter NM kom den känslan tillbaka i träningen då vi började igen, jag var då i princip smärtfri, var mitt gamla vanliga glada jag igen, då kom gamla Iver tillbaka också! Så skönt att se det mest troligt var orsaken, något så enkelt!!!

 

 

 

 

Vi värmde upp, då visade det sig ekipaget innan oss hade brutit, tyvärr blev hunden nog påverkad av brunnslocken under mattan som skramlade och vickade när man gick på dem... Så otroligt trist för dem, vet hur bra detta ekipaget kan gå och alltid trist när man inte får visa vad man kan. Ett fantastisk ekipage att se när de kör... Lider verkligen med dem att det skulle bli så på SM... (Men nästa år då räknar jag med de kommer tillbaka på stort(!), hör verkligen hemma på SM)

 

Blev då inkallad till ringen eftersom de bröt, sa dock att vi behövde mera tid vilket vi fick. Kort därefter gick vi in. Tänk att vi nu skulle få delta på vårt första SM, Iver som var den absolut yngsta hunden i startfältet. Målet var att ha kul! Inga nerver kände jag av, jag bara längtade in!

 

Väl inne så kör vi igång, allt sitter inte som det brukar, men vi har riktigt kul!!! Iver är sig själv igen, en Iver som  håller på spricka. I mellan positionen går Iver ur när vi hoppar i sidled och ska göra övergången till höger fot. Hoppa sidledes är något vi inte tränat alls på däremot övergången mellan-work har vi tränat på en hel del. Här uppe fanns det bara is vid det laget utomhus och kan inte träna inne någonstans. Skulle foten skadas igen skulle det vara att säga hej då till SM och börja om med rehab. Behöver dessutom helst köra den rörelsen barfota annars blir Iver trampad på, och köra på is barfota.. nja, så den rörelsen fick bli som den blev.

 

.

 

Därefter satte han allt väldigt bra! Viktigast av allt, han var med, han var så glad och lycklig där inne och vi var ett team, vi hade känslan vi alltid haft tidigare, som kännetecknar oss!!!

Högt jubel när vi sprang av planen! Detta var inte direkt den bästa tävlingen vi gjort, men vi hade känslan, och DET var mitt mål!!! Missar bryr jag mig inte om, poäng struntar jag i, huvudsaken vi har kul och extra plus att äntligen fått njuta av en stor tävling utan vare sig arrangörsmissar eller smärta!!!

 

 

 

 

Flera kom fram och sa vi skulle vinna detta direkt efter vi gått av planen, jag trodde inte dem, två stora missar och inte vårt bästa utförande vi gjort. Ena SM domaren såg när vi satte programmet prickfritt i somras dessutom... Hur som hade vi redan vunnit när vi hade vår känsla på planen och bara njöt där inne, äntligen fick vi det! 

Ca 10 minuter senare ropar de ut poängen, jag stannade upp och bara stod i chock när jag fick reda på våra poäng, 27.60 poäng!!! Det högsta någonsin i ett SM i HTM!!! Men vågade inte hoppas på något, inte ens att vi skulle komma i topp 3 fast folk började gratta till SM guldet redan då, och hur som helst hade vi redan vunnit med att ha en bra känsla på planen!

 

 

Fick göra en kort intervju i finalringen med Iver nästan direkt efter poängen hade ropats ut. Vid det laget var jag fortfarande i chock att vi tagit ledningen under SM!!

Därefter blev det väntan samt se de andra ekipagen, fortfarande hög nivå på SM.

 

 

 

När sista ekipaget gått av planen var det spännande att se om vi skulle göra det, folk fortsatte gratta oss medan jag fortfarande inte trodde vi skulle göra det, det skulle bara inte gå. Då kom sista resultatet in på hundaktiv, de fick lägre poäng än oss, tänkte att de måste skrivit fel, vi kan inte ha vunnit?!!! Vi kan inte ha vunnit?!!!

 

Först när de ropade ut att Svenska Mästare 2013 är Sabine Åström och Iver så kom det in att vi kanske hade vunnit, jag stod med några vänner och bröt ihop i chock/glädjetårar. Jag kunde inte fatta!!! Vi KAN inte ha vunnit SM?!!! Iver är ju bara 1½ år?!!! Jag är helt grön på HTM?!!! Vinna SM, under vårt debutår näe... Jag sa det till alla, kommer förstå det först när det är prisutdelning och tar inte ut något först då!

 

 

 

Fick se freestylen, nu kunde man ju slappna av på annat sätt när man tävlat själv! Så många vänner som fick med sig bra prestationer hem!!! Dessutom verkade de flesta ha bra känsla på planen, det som är viktigast!!!

Fick bla se de som skulle bli vinnarna av freestyle SM, Sandra och Thyra. Stod tillsammans med Nathalie vid kortsidan av ringen när de körde och var nervösa och hoppades det skulle gå bra. De satte programmet näst intill prickfritt och Thyras energi på planen är helt underbar som alltid!!!! Man kan inte tro hon är över 9 år! De får även åka till Crufts 2014 och representera Sverige i den internationella tävlingen (tyvärr finns det inte en tävling för HTM än, men hoppas det dyker upp en i framtiden) STORT GRATTIS IGEN!!!

 

 

Därefter var det prisutdelning, en mindre för topp 5 i vardera gren. Först nu förstod jag, tårarna kom igen, var tvungen att sätta mig mitt i ledet, klarade inte av att stå, benen skakade och fick en Iver som tokpussade mig och fattade nog inte varför jag grät. Då blev det verkligt, vi har nu vunnit allt i Sverige iår!!! Årets Hund, Årets nybörjare, Landslagets tävling och nu även SM Guld!!! Det är overkligt!!! Precis som jag sa i intervjun, min dröm var att starta klass 2 under hösten... Det blev lite mer än en HTM klass 2 start under året... :). I och med SM vinsten är vi nu dessutom direktkvalade till SM 2014!!!!!!!!!!!!

 

 

Sedan blev det en lång väntan inför den stora prisutdelningen och även uppvisning, allt skulle ske i BIS finalen för fullsatta läktare!!! Jag behövde samla mig lite, var helt tagen, så gick runt och tittade i lydnadsringen, försökte hitta kelpieringen (men den var nog avslutad tyvärr) och bara var. Träffade på folk man inte träffat på länge, jätteroligt!!!

 

 

 

Därefter var det dags för den stora prisutdelningen i BIS finalen, många jag kände från Umeå var där, vissa visste inte ens vi hade vunnit. Vi blir inkallade en och en i placeringsordning med strålkastarna på oss, jag och Iver blev inkallad sist. Därefter spelades nationalsången för jag och Iver samt Sandra och Thyra. Detta var utan tvekan den mäktigaste prisutdelningen jag varit med om och något jag hoppas alla får uppleva en dag!!!

 

Då var det dags för våra uppvisningar. Jag fick stå gömd bakom scenen och värma upp Iver medan Sandra körde sitt program.

 

 

 

Därefter var det Ivers tur att gå in. Han var ganska trött men även jag! Vi jobbade på, åter igen miss på hoppa i sidled men vet ju varför den strular. Därefter råkar jag trampa på Iver, och hela TVÅ gånger. Iver som är känslig gällande smärta gallskrek men jobbade ändå på så bra i den miljön!!!! Uppvisningen var 6te gången vi var inne i finalringen under dagen, inte konstigt vi båda var trötta, och jag hade fortfarande inte smält SM guldet.

Men vi slutade på topp och folk kom fram och sa fina saker om oss och vårt program, jättekul att även HTM kan beröra så!!! Det som kan ses som en liten tråkig sport, så det var jätteroligt att höra!

 

 

Därefter så ville jag såklart fota Iver från mässan, han kämpade tappert men tillslut kunde han inte hålla sig vaken längre utan somnade under tiden jag tittade på bilderna. Såklart ett ögonblick jag var tvungen att bevara!

 

Kom på jag inte skrivit här på länge så dags för en uppdatering! Alla mår bra!
Det senaste halvåret har varit väldigt speciellt, haft grym känsla med hundarna på planen! 6 nya titlar har de fått under våren!!!!
Totte heter nu LP1 LP2 RLDN Goldenone Star Light
Wilma heter LP1 FD1 RLDN SeFREECH NOFREECH Touch of Sunrise av Vervik
Iver heter nu RLDN RLDF HTMI HTMIII Promotion Buell cyclone
Som bonus har alla har resultatmässigt vunnit minst två gånger under våren dessutom :)!

Totte, har blivit 8 år nu dvs veteran <3 . På tävlingsplanen har han debuterat i rallylydnad, med fina 97,98 och 100 poäng i nybörjarklassen och titeln RLDN. Fint att ha det i bagaget inför U-SM!
Wilma har fått ännu en titel i samlingen, hennes tävlingar har dock inte varit fullt lika jämna, någon brytning, någon 98 poängare i rally. Vi har provat på HtM men hon ville köra freestyle hela tiden... Men kul har vi haft! Hon har fått titeln RLDN. Klubbmästare i freestyleklass 3 blev vi med, dock var hon själv.

Och Iver, han som skulle fylla 10 månader senast jag skrev, har ju slagit alla rekord, och måste skriva en kortare roman om hans tävlingsbedrifter... Idag är han 15½ månader gammal...
Kör tre kategorier:

Rallylydnad:
Debuten på tävlingsplanen och min rallylydnadsdebut resulterade i fullpott, 100 poäng i rallylydnad, tävlingen gick i ett växthus! Med en så grym känsla att jag vågade anmäla mig till fler tävlingar! Hade ju tänkt ta det lugnt, men inte han, tydligen, tävling var ännu roligare än träning. Efter två till tävlingar var titeln RLDN var i hamn.
Därefter körde vi fortsättningsklassen i rallylydnad, lika fort gick det där, med ännu en 100 poängare och titeln RLDF.

Freestyle:
Iver gjorde debut på Umeå HUs KM, och det var succe, över 26 poäng och klubbmästare! Nu är vi anmälda till U-SM och ser fram emot att köra vårt program där!
Han gjorde ett fintfint uppträdande på söndagen på Vännäs internationella utställning arrangerade av VBKK. Han invigde BIS finalerna på ett riktigt bra sätt, och aldrig varit med om att folk gråtit SÅ mycket efter en uppvisning!!! Kanske får ni se han i Hundsport :)!!!

Heelwork:
Ja, här är de häftiga sakerna hänt!  Och detta är Ivers gren!
Den 30/3, 14 dagar efter Iver fick börja tävla i HtM, gjorde vi debut i Linköping. Jag litade fullt på Iver inför starten och visste att känslan är GRYMT bra på tävlingsplanen. På planen var vi ett som vanligt. Häftigt var när en domare som dömt och tävlat internationellt, kom fram efteråt och var väldigt imponerad över Iver. Hon och ännu en mycket erfaren HtM förare, sa då båda att vi kommer komma med i landslaget så fort vi var i trean, och att vi skulle komma till trean fort. Ärligt talat, jag trodde inte dem, mitt mål för hela året var ju bara att få titeln HtMII. Ni som följt mig vet ju vad som hänt där...! På de tävlingarna blev vi 2a och sedan 1a med finfina poäng

Helgen efter var det dags tävling i Karlstad. Vi gick in, körde vårt program. Vi vann bland 17 startanden. Då hade vi fått titeln HtMI. Hade aldrig räknat med att ha HtM1 titeln klar, jag hade inget program till klass 2.
Vi gjorde dagen efter en improviserad start nu i 2an. Blev ännu en klassvinst bland mycket mer erfarna hundar och vi var nu ett klass3 ekipage, tog exakt en vecka för oss!!! Fin känsla båda starterna.

 

Jag var nyfiken hur vi skulle stå oss i klass 3, så valde att hoppa titeln HtM2 och köra en klass 3 start och se hur vi står oss mot Sveriges elit. Med den känslan vi har, var jag inte rädd att detta på ngt sätt skulle sänka honom, tvärt om!

 

En månad senare improviserade vi två klass 3 starter, och kom 2a resp 1a med fina poäng.

Det häftigaste hade inte hänt, i maj blev vi nämligen kontaktade av Memea Mohlin, sportsliga landslagsledaren i landslaget som ville ha en film från någon tävling. Jag fick mina misstankar vad det gällde men visste inte, och vågade inte tro på det heller. Senare fick jag ett mail där landslagsledningen ville ha med oss i SVENSKA LANDSLAGET 2013!!! Jag satt då på jobbet och stirrade på skärmen i ca en halvtimme, kunde inte jobba eller prata, efter ett tag kom en medarbetare förbi och då brast jag i gråt och ropade att vi är med i Svenska Landslaget 2013, tårarna slutade inte rinna först långt senare!!! Självklart tackade jag ja!

Nu ville jag ju testa ett riktigt program som vi i alla fall börjat träna in. Så anmälde till Karlstad, med ett program vi nyligen börjat sätta ihop.

Vårt program är LÅNGT och hade inte tänkt köra det redan, men kunde inte hålla mig, då både jag och Iver kändes säkra, och han utvecklas väldigt fint, och jag har ett bra tänk om tävling, så varför inte?!
Väldigt varmt var det i Karlstad och på planen hade vi några missar, men även de riktigt svåra delarna satt ganska fint efter förutsättningarna, en position blev bortglömd och körde en annan istället. Det resulterade i sjuka 27 poäng och klassvinst!!!!
Domarna älskade vårt program, och fick bla som kommentar "ett iögonfallande program" och alla tyckte det var ett väldigt svårt program, det bästa var ändå att de tre domarna som dömde oss de två dagarna, alla kommenterade vårt samspel :)!
Såhär vart resultaten och våra snittpoäng i varje kategori: