Om Iver
Namn: Promotion Buell Cyclone
Kallas: Iver
Ras: Australisk Kelpie
Född: 2012-03-15
Far: LP 2 TJH (FM) KORAD SELCH SeUCH SeBCH Cukid's Guru
Mor: LP 1 LP 2 LP 3 LP Elit SELCh SEAgCh SEAg(hopp)Ch Gnagets Explosiva Lira (bla SM Guld lag agility 2012 direkt efter mammaledigheten, 6a på årets agilitylista 2011)
Ivers personlighet:
Iver är den mest positiva valpen jag haft (ja, svansen far ÄNNU mer än på golden och en väldigt glad bc, och mina golden är inga "slöa" hundar!). Självständig men även öppen för samarbete, tuff självsäker valp, visade som 5 veckors valp en kamplust jag aldrig sett hos så unga valpar, han bokstavlig talat hängde i det jag lekte med, drog bakåt och fast grepp. Han är även en riktig govalp, ska sova tätt med en i sängen under hela natten och delar med glädje ut bitpussar till alla. Tillgiven men älskar att få nya vänner och bekantskaper, väldigt öppen och social utan vara överdriven.
Inte rädd/osäker/försiktig för ljud, nya miljöer, folk, föremål ex. och verkar trivas toppen i mitt hektiska liv i stadsmiljö. Kryper gärna in under/in intressanta saker, utforskar allt med nyfikenhet. Gå på föremål som rör sig bryr han sig inte om, håller man på trilla ner sätter han bara upp tassen igen och fortsätter, inget att bry sig om. Trillar han ner går han upp igen utan tveka. Han har en fin egenskap att bara vara, samt somna var som helst (somnar när han vill under musikfestivaler, mitt i bussgången, på vandring i stan, ute på landet, på brukshundsklubben ex), samt av och på knapp. Kan växla mellan att bara vara till fullt ös i träning eller bus. Gällande att fokusera och koncentrera sig tycker jag han ligger högre än många kelpie jag träffat, en egenskap som är så viktig och en av Ivers starkaste egenskaper!
Den mest energiska och fartiga valp jag ägt. Väldigt lättlärd, men det man lärt honom sitter! På gott och ont :). Gillar att prata, men ljudar inte i träning. En valp jag passar som handen i handsken med, som nog kommer bli en utmaning med sin energi och att han är en självsäker tuffing och har i stort sett samtliga egenskaper jag eftersöker i en hund. Att vi har klickat har nog ingen missat!!! Och en underbar personlighet på det :)
Tanken är att vi i framtiden främst ska fokusera på lydnaden, sök och (bruks)spår. Men även freestyle, agility, heelwork, rallylydnad och vallning ska vi prova på.
Historien bakom:
Ca 1-2 månader efter Jinni börjat flytta, för att få en sista chans, mogna utan behöva leva i stadsmiljön eller mitt liv som aldrig inte trivts i, så satte jag mig vid datorn en dag. Tack vare dåligt väder och endast som tidsfördriv, gick jag in på kelpieklubbens hemsida, surfade runt lite och kom då till valplistan. Där såg jag en kull som jag direkt fastnade helt för som fick mig att häpna.
Hela stamtavlan granskad:
Pappan visste jag vem det var via andra, Redo, aldrig träffat honom själv men hört talas om honom genom alla vänner som bla. gått kurs för hans ägare, och därigenom har de träffat honom. En av dem är dessutom vän med ägaren av Ivers pappa Redo och träffat honom en del. Så jag hade hört en hel del gott om honom redan och hans supermentalitet,. Och Ivers mamma såg inte sämre ut heller på datorn!!! Utan att veta om någon av valparna ens fanns kvar, så kände jag mig tvungen att undersöka detta, noga! Då blev det direkt två dagars datorsittande, non stopp då magkänslan sa att detta var något speciellt!!! Jag klev upp dagen efter kanske vid 6-7 tiden och började med undersöka stamtavlan (alla mor/farföräldrar, syskon till dessa samt samtliga avkommor gällande mh,mt. hälsostatistik de lämnat och hälsan de hade, tävlingsresultat etc på hunddata,google och privata/kennelsidor!) och fortsatte till efter 24-2 tiden, tog endast pauser för att aktivera och gå ut med hundarna. Det enda "felet" jag reagerade på, var en hane 3 generationer bak som fått 5 på skott, men lämnat avkommor som inte var ljudkänsliga. Satt och skrev upp allt, hellre vara för noga.
Skrev efter några dagars funderande mitt livs längsta mail, och fick som svar, att hon hade en hanvalp kvar som hon inte lovat bort, hon ville vänta på en köpare som ville satsa högt och hade höga ambitioner! Det hon berättade om föräldrarna, hennes tänk om uppfödning, valpköpare och om valparna än så länge var precis det jag sökte! Tårarna rann ärligt talat då!!! Våren 2012 var sista chansen för mig att skaffa valp på flera år som det ser ut, i och med hur framtiden planeras bli, vilket kändes som att min framtid inom hunderiet nu var säkrat, i och med att framtiden med Jinni var såpass osäker och Bailey har D höfter som bäst idag. En stor klump lättade.
Men planen var ändå att inte skaffa någon valp.
På plats:
Vågade inte hoppas på något, ingen visste något utom min mamma, som stöttade och stöttar mig fult ut i allt detta ,och Petra visste såklart, jag vågade inte ta ut något i förskott och inte ha några förhoppningar, för slippa bli besviken, men kände att jag måste ner och träffa dem snart! Så drygt 2 veckor senare, satte jag mig på tåget och åkte 120 mil enkelväg ner till Hässleholm, först en resa på över 12 timmar med nattåg till Stockholm central där jag virrade runt och därefter expresståg 4-5 timmar till Hässleholm. Alla tankarna som kom under resan minns jag ännu, alla tänk om. Men direkt jag träffade Petra och mamma Lira så kändes det rätt.
Första mötet:
I valplådan fanns 9 valpar, som var 5 v och 1 dag, alla kastade sig över mig, efter en-två minuter(!!!), så hade jag urskiljt en som stack ut ur det härliga gänget, lite tack vare valpens "härliga" hälsning, vildingen som morrade, ruskade, hängde med sitt fasta grepp och slet i mitt hår. Strax därefter säger Petra "den där tror jag skulle passa dig perfekt", vem frågar jag "den med vit prick", det var Iver som just hade använt mitt hår som en kamptrasa...
Fick glädjen att välja vilken jag ville av killarna, med rekomendationer vilka hon trodde skulle passa bäst. Jag tog då ut dem att vara själv med mig, då jag vill se hur de är utan flocken. Kände direkt efter första mötet och första valpen jag tog ut, från den här valpkullen vill jag ha, jag hade kunnat ta vilken valp som helst! Så var egentligen då jag bestämde mig. Såg även hur de fungerade i grupp två/ och två tre och tre. Det var mellan de två tuffaste och mest energiska valparna det stod mellan, båda killarna hade redan en häftig kamp, om än den andra valpen hade ännu mera envishet och självständighet. Men hela tiden, så föll jag mer och mer för vitfläcken. Jag kunde inte släppa han med tankarna, då det kändes som vi verkligen passade ihop personlighetsmässigt och han skulle passa perfekt in i mitt liv. Vitfläcken var tuff (näst tuffast i kullen, efter den andra hanen, och inga veka valpar direkt någon av de 9, alla kräver sina ägare) självsäker, självständig men samtidigt väldigt go, med tryck hunder tassarna, sk. power, mycket lek, mycket energi, men samtidigt hade han ett lugn i sig själv, kunde sitta och titta en djupt i ögonen. Ju längre in i dagen det gick ju mer fastnade jag för honom och innan kvällen hade jag bestämt mig och Petra höll helt med mig i valet, var ju han hon sa skulle passa mig perfekt, som slet mig i håret. Jag hade blivit helt fäst, men förstod han skulle bli en valp som skulle ge mig X antal gråa hår och bli en läromästare med sin energi och sin höga grad av tuffhet.
Lärde känna valparna mer och mer, helt underbara framåt individer allihopa, glada, sociala, samtliga tuffa, orädda valpar, som sagt, vilken som helst hade fått följa med mig hem. Fick sova på valet, och även dagen efter kändes allt helt rätt. Jag ville ha vitfläcken!!! Och morgonen därefter tog jag flyget hem till Umeå.
Var därefter att vänta på veterinärbesiktningen, mycket nervöst då Iver kändes för bra för att vara sann, och när Iver, och samtliga valpar fick en "fet och stämpel i rumpan" och även genomgått SBKs MVvalptest för två riktiga mentalbeskrivare med bravur så vågade jag äntligen berätta för vissa vänner om Iver, och äntligen planera. Valet av namn kom av sig själv, Iver, hans personlighet :). Han gjorde även själ till sitt namn på sin första stadstur tydligen, då Petra tog med honom till Hässleholm centrum och han tyckte han ägde staden, precis som syrrorna Elda och Gira. Dröjde tills han var 9 veckor tills jag kunde hämta honom så han hann ut på en tur i Hässleholm centrum.
Och än idag, och från första gången då han flyttade hemifrån, har han haft hög svans och tycker livet leker och verkar trivas toppen i mitt liv. Ser fram emot hur han kommer utvecklas och jag hoppas jag kan ta tillvara på hans fina egenskaper han besitter!!!
Hela stamtavlan granskad:
Pappan visste jag vem det var via andra, Redo, aldrig träffat honom själv men hört talas om honom genom alla vänner som bla. gått kurs för hans ägare, och därigenom har de träffat honom. En av dem är dessutom vän med ägaren av Ivers pappa Redo och träffat honom en del. Så jag hade hört en hel del gott om honom redan och hans supermentalitet,. Och Ivers mamma såg inte sämre ut heller på datorn!!! Utan att veta om någon av valparna ens fanns kvar, så kände jag mig tvungen att undersöka detta, noga! Då blev det direkt två dagars datorsittande, non stopp då magkänslan sa att detta var något speciellt!!! Jag klev upp dagen efter kanske vid 6-7 tiden och började med undersöka stamtavlan (alla mor/farföräldrar, syskon till dessa samt samtliga avkommor gällande mh,mt. hälsostatistik de lämnat och hälsan de hade, tävlingsresultat etc på hunddata,google och privata/kennelsidor!) och fortsatte till efter 24-2 tiden, tog endast pauser för att aktivera och gå ut med hundarna. Det enda "felet" jag reagerade på, var en hane 3 generationer bak som fått 5 på skott, men lämnat avkommor som inte var ljudkänsliga. Satt och skrev upp allt, hellre vara för noga.
Skrev efter några dagars funderande mitt livs längsta mail, och fick som svar, att hon hade en hanvalp kvar som hon inte lovat bort, hon ville vänta på en köpare som ville satsa högt och hade höga ambitioner! Det hon berättade om föräldrarna, hennes tänk om uppfödning, valpköpare och om valparna än så länge var precis det jag sökte! Tårarna rann ärligt talat då!!! Våren 2012 var sista chansen för mig att skaffa valp på flera år som det ser ut, i och med hur framtiden planeras bli, vilket kändes som att min framtid inom hunderiet nu var säkrat, i och med att framtiden med Jinni var såpass osäker och Bailey har D höfter som bäst idag. En stor klump lättade.
Men planen var ändå att inte skaffa någon valp.
På plats:
Vågade inte hoppas på något, ingen visste något utom min mamma, som stöttade och stöttar mig fult ut i allt detta ,och Petra visste såklart, jag vågade inte ta ut något i förskott och inte ha några förhoppningar, för slippa bli besviken, men kände att jag måste ner och träffa dem snart! Så drygt 2 veckor senare, satte jag mig på tåget och åkte 120 mil enkelväg ner till Hässleholm, först en resa på över 12 timmar med nattåg till Stockholm central där jag virrade runt och därefter expresståg 4-5 timmar till Hässleholm. Alla tankarna som kom under resan minns jag ännu, alla tänk om. Men direkt jag träffade Petra och mamma Lira så kändes det rätt.
Första mötet:
I valplådan fanns 9 valpar, som var 5 v och 1 dag, alla kastade sig över mig, efter en-två minuter(!!!), så hade jag urskiljt en som stack ut ur det härliga gänget, lite tack vare valpens "härliga" hälsning, vildingen som morrade, ruskade, hängde med sitt fasta grepp och slet i mitt hår. Strax därefter säger Petra "den där tror jag skulle passa dig perfekt", vem frågar jag "den med vit prick", det var Iver som just hade använt mitt hår som en kamptrasa...
Fick glädjen att välja vilken jag ville av killarna, med rekomendationer vilka hon trodde skulle passa bäst. Jag tog då ut dem att vara själv med mig, då jag vill se hur de är utan flocken. Kände direkt efter första mötet och första valpen jag tog ut, från den här valpkullen vill jag ha, jag hade kunnat ta vilken valp som helst! Så var egentligen då jag bestämde mig. Såg även hur de fungerade i grupp två/ och två tre och tre. Det var mellan de två tuffaste och mest energiska valparna det stod mellan, båda killarna hade redan en häftig kamp, om än den andra valpen hade ännu mera envishet och självständighet. Men hela tiden, så föll jag mer och mer för vitfläcken. Jag kunde inte släppa han med tankarna, då det kändes som vi verkligen passade ihop personlighetsmässigt och han skulle passa perfekt in i mitt liv. Vitfläcken var tuff (näst tuffast i kullen, efter den andra hanen, och inga veka valpar direkt någon av de 9, alla kräver sina ägare) självsäker, självständig men samtidigt väldigt go, med tryck hunder tassarna, sk. power, mycket lek, mycket energi, men samtidigt hade han ett lugn i sig själv, kunde sitta och titta en djupt i ögonen. Ju längre in i dagen det gick ju mer fastnade jag för honom och innan kvällen hade jag bestämt mig och Petra höll helt med mig i valet, var ju han hon sa skulle passa mig perfekt, som slet mig i håret. Jag hade blivit helt fäst, men förstod han skulle bli en valp som skulle ge mig X antal gråa hår och bli en läromästare med sin energi och sin höga grad av tuffhet.
Lärde känna valparna mer och mer, helt underbara framåt individer allihopa, glada, sociala, samtliga tuffa, orädda valpar, som sagt, vilken som helst hade fått följa med mig hem. Fick sova på valet, och även dagen efter kändes allt helt rätt. Jag ville ha vitfläcken!!! Och morgonen därefter tog jag flyget hem till Umeå.
Var därefter att vänta på veterinärbesiktningen, mycket nervöst då Iver kändes för bra för att vara sann, och när Iver, och samtliga valpar fick en "fet och stämpel i rumpan" och även genomgått SBKs MVvalptest för två riktiga mentalbeskrivare med bravur så vågade jag äntligen berätta för vissa vänner om Iver, och äntligen planera. Valet av namn kom av sig själv, Iver, hans personlighet :). Han gjorde även själ till sitt namn på sin första stadstur tydligen, då Petra tog med honom till Hässleholm centrum och han tyckte han ägde staden, precis som syrrorna Elda och Gira. Dröjde tills han var 9 veckor tills jag kunde hämta honom så han hann ut på en tur i Hässleholm centrum.
Och än idag, och från första gången då han flyttade hemifrån, har han haft hög svans och tycker livet leker och verkar trivas toppen i mitt liv. Ser fram emot hur han kommer utvecklas och jag hoppas jag kan ta tillvara på hans fina egenskaper han besitter!!!
17:02:24
Kommentarer