Något jag uppfattat många har problem med är att ha sin hund lös. Något jag själv har problem med ex Totte, hans vattenpassion tar över och han kan dra ner i vattnet. Vilket betyder att jag inte kan ha honom lös var som helst.

Ganska direkt efter Jinni kom såg jag mer och mer hur mycket vallinstinkt som finns i den här hunden. Jag som ville ha en vallhund i första hand blev ju riktigt glad på det sättet, men samtidigt förstod jag att detta kan bli problem i vardagen. Rullar en boll ville hon valla, sprang någon skulle hon valla, alltid valla de andra hundarna, bilar visade hon intresse för, på fotbollsmatch ville hon valla, gick någon förbi var hon så nyfiken och så mycket vall att hon ja, skulle försöka valla. Ja, mycket vall helt enkelt. Sedan överlycklig i alla hundar gjorde inte saken enklare.

Något jag har som mål med varje hund: Jag ska kunna ha min hund lös någon gång i sitt liv och alltid kunna lita på den. Dit nådde jag med Nellie, Wilma är nära, det enda som fått henne att dra är en stor fet hare som oväntat kom upp i danmark efter 2 dagars resa över 130 mil = understimulerad (men sådant en hund ändå ska klara), Bailey är lite längre bort, Totte längst bort eftersom han har sådan vattenpassion.

Jinnis vardagslydnad tappade enormt mycket i samband med kennelhostan, 1½ månad isolerade och inte få vara lös förutom där det garanterat är hund och djurägarefritt, och innan dess mådde jag väll inte toppen efter Nellies hastiga bortgång i cancer

Visste att hon kunde sitta still när hundar går förbi, lös. Såklart även människor. Att hundar och människor går före oss/efter oss är inga problem. Idag valde jag att utmana henne, ha henne lös en bit framför när vi möter två personer som går med en cykel samtidigt som jag hade med mig Bailey (hon kan bli lite extra sprallig ifall jag har med mig Bailey som är hennes bästa vän). Gissa om jag blir överlycklig när hon bara går förbi, när jag ropar in henne så kommer hon och går förbi dem ännu en gång. Inte det minsta vill fram, inte heller osäker för den delen. Samma nästa person med gångstavar (som bara var tvungen och stanna och säga till mig vilken duktig hund du har), och nästa som går som vanligt, nästa. Bara trygg och tar sitt ansvar!

Veckans utmaning blir att möta mer och mer människor lösa med henne några meter framför mig. Gå fot förbi hundar som beter sig olika.

Målbilden är: Alltid kunna ha henne lös, oavsett om det är en elefant eller får som kommer framför oss. Dit är det såklart en bra bit kvar och färdig blir man nog aldrig. Men vi är en bit påväg. :)